vad hän...

Utvecklingen och teknikens underbara framsteg kan även göra det lite besvärligt för en.. ibland. Det ställs lite mer krav på en för att hålla allt igång. En extra check då och då kan vara bra. Dem som kör med Di2 vet vad jag menar, eller? För utan batteri får man pinna som ett fån och känna sig fruktansvärt löjlig genom stan, eller så får man en kalasväxel och ser ut som världens starkaste cyklist, medans man egentligen håller minen då knäna o ryggen börjar tryta. that's life!
Dagens pass skulle i alla fall bli ett kalaspass, baserat på uthållighet o spurt. Visst börja det ju bra.. allt var med mig, fina spurter, sommarrekord, musik i öronen, lite halvbra motvind (för enligt planen blev det ju medvind hem), strålande sol och hyfsat varmt för att vara 1september....
just det, höst var det ja.. offentligt idag. Så där ute, när inget kan hindra mig... Batteriet på hojen slocknar, yes! (not) och ipoden somnar in och jag får sitta och sjunga själv. Ja då tycker ju himlen att det är dags för lite regn, lite..? motvind? kyla? jaa varför inte allt på en och samma gång?
Så sista biten av passet blev ju sådär. Visserligen hade jag ju bra spinn på benen genom stan som gjorde att man höll värmen uppe lite i alla fall, det är ju positivt.

Tur att man är glad ändå och gillar hösten ;)